Men vänta... När man drar i väg till en riktigt bra plantskola med bästa trädgårdsväninnan och kommer hem med lådvis med nya plantor, buskar, träd... Den känslan går ju inte av för hackor heller. (Kanske inte är en syssla i själva trädgården i och för sig men allt hänger ju ihop.)
Eller när man sitter med skissblocket och försöker få ner alla idéer på pappret, hittar ny inspiration, ändrar, funderar och kommer till slut fram till något som kommer att bli alldeles fantastiskt bra!
Eller när man har hittat en ny fantastiks trädgårdsbok man inte kan slita sig från utan sträckläser från pärm till pärm...
Eller när man bara går omkring i trädgården, sniffar på rosorna, upptäcker vad som har slagit ut just idag, kommer på nya idéer på vad man skulle kunna förändra, slår sig ner i ett hörn med en kopp kaffe och bara njuter....
Nä, det går inte att välja en favoritsyssla! Jobbigt tema idag på Blommig fredag. Men ska jag ändå tvinga mig att välja något så får jag väl hålla fast vid den första tanken. Och jodå, att min blogg heter som den heter har sina randiga och rutiga orsaker och där kommer lusten till grävning starkt in i bilden. Inget rensar huvudet så rent från allting som ett rejält grävpass. Bästa avkopplingen helt enkelt! Och med ett stillasittande jobb och en lång arbetspendling (=ännu mer stillasittande) känns det verkligen i kroppen att den uppskattar en omgång påtagligt fysiskt arbete.
Vad har mitt grävande då resulterat i under årens lopp? Tja, här är ett axplock av de lite större projekten:
Dammen, bäcken och området däromkring är väl det mest påtagliga. Är det förresten fler som har noterat att när det kommer till mer fysiskt krävande arbete, vill många gärna tro (trädgårdsfolk undantaget då) att det måste finnas lite manlig kraft bakom? För inte kan väl en till synes ganska klen tjej klara sånt, tycks en del tro. Men jodå, jag har grävt allt själv. För hand. Hittar man på något själv, så får man väl slutföra det själv också.
Uteplatser har det blivit två stycken som har krävt en del förarbete i form av grävning. Där har jag stått för grävandet, jag och maken har gemensamt forslat dit underlag och marksten och han har gjort själva stenläggandet.
Uteplats nr 1.
Grävning pågår:
Slutresultatet:
Här har jag skrivit om när vi anlade den första uteplatsen.
Uteplats nr 2.
Grävning pågår igen:
Slutresultatet:
Här har jag skrivit om när vi anlade denna uteplatsen.
Woodlandet var tidigare bara gräsmatta. Marken grävdes upp och är nu i stället täckt med nävor, ormbunkar, hasselört, sockblomma, dagliljor, vivor, julrosor, förgätmigej, jätterams, iris, krokus, tulpaner, hundtandslilja mm. Japanska lönnar, azaleor, en tuja och ett japansk körsbär skapar lundkänslan. Mycket trevligare än gräsmatta, eller hur?
Har dåligt med bilder här upptäcker jag. Inga förebilder, men det är bara att föreställa sig en platt gräsmatta :) Några bilder kommer här, får fota mer här i vår och sommar.
Vår tomt ligger på sandmark (vilket tydlig framgår i dammbilden ovan), det kan vara en av anledningarna till att gräva känns som en helt ok syssla. Inte tillstymmelse till sten och ingen tung lerjord som ställer till det alltså. Men när man vill odla sådant som kräver lite mer näring, ja då får man ju jobba lite. T ex om man för för sig att anlägga en rosenträdgård. Då grävde jag ur ca 70 cm på djupet, bytte ut all sand mot ny näringsrik jord och mull. Kan väl tyvärr inte påstå att resultatet blev så värst prunkande trots min omsorg, men i år ska jag ta nya tag och jobba upp den här avdelningen några snäpp.
Grävandet tar ju aldrig liksom slut, så det här blogginlägget skulle kunna bli milslångt känner jag, bäst att sätta stopp här. Längtar oerhört efter att sätta spaden i jorden igen :)
Mer favoritsysslor i trädgården hittar du hos Helena på Bland rosor och bladlöss. Spännande att se vilka fler favoritsysslor det finns!
Mer favoritsysslor i trädgården hittar du hos Helena på Bland rosor och bladlöss. Spännande att se vilka fler favoritsysslor det finns!